Ser ner över en tom stad. Slutar att tänka i rent självförsvar.
Hindrar mig själv från att hoppa, skrika och slå – Situationen består.
Alla vägrar förändra. Det som en berör, men ej medför favör.
Problemen har ignorerats. De oskadliggjordes, trots korten på bordet.
Världen fördärvas, misshandlas, förnärmas.
Jag lider av någon slags bulimi. Från vår tids största mani.
Enda. Egentliga. Glädjen. Är.
När jag. Blundar. För vår brist. På karaktär.
Fegar ut för att slippa. En ny våg av depression.
Stänger av mitt sinne. Och undflyr tankar som medför friktion.
Vandrar igenom en döende stad.
Längs gator helt öde. En enslig parad.
Här får endast existera. Det som kan vinstgenerera.
Här rensas och styckas, helt legalt. Allt vackert och skört, stängs snabbt och förstörs.
Den enda egentliga glädjen.
Den enda verkliga glädjen.
Den enda sanna glädjen.
Är en. Illusion.
supported by 6 fans who also own “Den Destruktiva Arten”
Wow. I did not expect violin and cello from a crust band.
Wow. I did not expect crust from a band that has both a violinist and a cellist.
Wow. Nekobibu
supported by 6 fans who also own “Den Destruktiva Arten”
There is something purely authentic and honest about Infant Island's music. These songs are substantial in their impact that go deep under the surface. The sound mix is everywhere (track 3 on headphones?!?!) with some of the slower nuanced moments giving needed space for maximum effect when the violent intensity hits. But on career highlight "Awoken," they leave nothing behind. A must hear song from an increasingly important band. bcb723
The latest Djunah LP channels the duo's heavy, intensely cathartic sound to reflect on living with and healing from trauma. Bandcamp New & Notable Mar 14, 2023